Hönsmamma?? Nej, bara en helt vanlig mamma....

Idag läste jag på löpsedlarna om en pappa som förlorat sin dotter í den ofattbara tragedin i vårt grannland Norge. Huvudrubriken var att "Jag tänker på henne hela tiden" och som en lycklig förälder med mina barn i livet kan jag inte ens försöka att sätta mig in i hans situation. Bara tanken på att det ska hända mina barn någonting får mig att må illa och det gör ont i hela mig.

Varje gång jag läser om killar som misshandlar sina tjejer, galningar som skjuter oskyldiga människor, självmordsbombare som spränger tunnelbanor och andra vettvillingar som går lösa i vårt samhälle så undrar jag hur jag ska kunna skydda mina barn mot alla dessa faror. Ibland är det svårt att bibehålla ett rationellt tänkande och jag ser framför mig hur jag låser in mina barn och släpper ut dem när de fyllt 30!!

En man som heter Aldous Huxley konstaterade en gång att "kanske är denna värld en annan planets helvete". Jag vet inte vad som var grunden till hans uttalande men det är ju inte utan att man börjar undra var all ondska kommer ifrån. Jag kan inte minnas att det var så mycket elände här i världen när jag var liten. Visst varnade mina föräldrar mig för fula gubbar men det var nog oxå det enda. Givetvis var jag inte lika medveten om vad som hände i samhället när jag var barn utan brydde mig mest om vem jag skulle sitta bredvid på skolbussen eller att jag och min syster fick exakt lika mycket saft till fikan men ändå.....Är det möjligt att det pågick lika mycket hemskheter för 30 år sedan men att mina föräldrar lyckades hålla mig i en skyddad verkstad? Det var ju i och för sig enklare då än nu...

Tack vare - eller på grund av - datorn och TV-sändningar på dygnets alla timmar är det omöjligt att hålla mina barn oupplysta om vad som händer i världen. Det är både på ont och gott - självklart ska de inte gå runt i en bubbla och tro gott om alla men ibland vet de lite väl många detaljer. Jag har själv inte orkat läsa så mycket om tragedin i Norge - inte för att jag är trött - utan för att jag tar så fruktansvärt illa vid mig av meningslöst våld mot oskyldiga människoliv. Att blunda helt går dock inte - även om jag hade velat ibland - då nya vansinnesdåd visas på display så gott som varje dag i media. Jag inser givetvis att de måste rapportera om vad som händer i vårt samhälle - även negativa händelser - men det hade varit trevligt att läsa en solskenshistoria emellanåt.....